Nu är denna intensiva dag snart över och det innebär att vi bara har tre resdagar i samma anda kvar under denna vecka. Skolbesöket under lunchen gick jättebra. Det var kul att se att gruppen växt med flera personer sedan vi var där sist och på fredag ska de uppmärksamma alla hjärtans dag i sin skola. Efter besöket åt jag, Emelie och Amos lunch på ett trevligt café i Rossendale innan vi begav oss till Wigan. I Wigan träffade vi några fina människor på Starbucks. Helt spontant följde vi med på en träning i handikappsrugby där Amos prövade att spela medan jag och Emelie agerade ofrivilliga papparazzis. När träningen var slut åkte vi med ungdomarna (jag låter jättegammal när jag skriver ungdomar men jag hittar inget bättre ord) till connect group i deras kyrka. Där byggde vi torn av sugrör, fikade och diskuterade vad i livet som får oss att känna oss värdelösa. Vi har varit i den kyrkan så många gånger att det börjar kännas som hemma! Är det inte trevligt att vara i en kyrka där du känner dig så hemma att du kokar te i köket? Nästa stopp var huset i Halifax där vi är nu (egentligen var första stoppet efter kyrkan mat! Vi åt pizza i bilen medan vi åkte på motorvägen hit). Det var kolsvart ute och vi hamnade vid slutet av en kullerstenbacke som ledde mitt upp i en skog eftersom att vår GPS navigerat oss fel. Vi hade stora problem med att kunna vända bilen, men det enda jag kunde göra var att skratta och titta ut genom fönstret på en fin stjärnklar himmel. Livet ska ju vara ett äventyr!
